ROSLAGSBÅTAR

Sandkilen och vedskutan är en de vanligaste båttyper Flaskskepparna bygger. De är relativt enkla att bygga men går att detaljera i oändlighet och byggas i större skala, passar även bra att byggas i stående flaska då de är relativt höga i förhållande till längden och de är bra dokumenterade i flera böcker. Det finns även några seglande skutor i skärgården. Det finns även vissa proportioner på hur en roslagsjakt skall byggas. Bredden skall vara 1/3 av längden, akterns bredd 2/3 av skrovets bredde. Masten ska stå 1/3 från fören av skrovets längd, mastens längd ska vara 1 1/2 gånger skrovets längd. Bommen ska vara lika lång som skrovets längd och gaffelns längd 2/5 av bommens längd.

Roslagsbåtarna kom under slutet av 1800 talet och början av 1900 talet att frakta sand, ved, saltad fisk i tunnor från skärgårdens öar via vattenvägen in till Stockholm då vägnätet för tunga transporter var dåligt utbyggt. Roslagsbåtarna var även relativt grundgående, lättmanuvrerade och seglade bra.

Det fans flera typer av roslagsbåtar: Färdbåt, storbåt, sandkil (även kallad piggskuta), klubbskuta, klyvarskuta, vedjakt och slup..

Sandkilen ca. 15m lång, 5 meter bred, vikt 15 ton användes som namnet mest säger för resor med sand och sten från skärgården och Mälaren till Stockholm, där lasten lossades vid Strandvägen eller Söder Mälarstrand. Sandkilen var riggad med fock och gaffelsegel och kunde ta en last av ca15-20 ton.

Vedjakten var större ca: skrov 20 m, längd över allt 30 m, bredd 7 m, vikt 40 ton och riggad med mast och stång (övre mast) och hade en klyvarbom (bogspröt). Den förde fock och klyvare, gaffelsegel och ett toppsegel på en kort rå ca 300 m². Lastförmågan var på ca 90 ton vilket motsvarande 220 kbm ved.